- Project Runeberg -  Decameron / Förra delen /
55

(1861) [MARC] Author: Giovanni Boccaccio Translator: Christoffer Eichhorn
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje Berättelsen.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

han behöfde, att det nämnligen ej skulle kunna fälla honom,
och sade derpå, då det nu plötsligt kom honom före,
hvad han borde svara:

"Min herrskare, det spörsmål, ni gör mig, är skönt;
men för att kunna säga er min mening derom måste
jag förtälja er en liten berättelse, som ni nu skall få
höra.

Jag erinrar mig ofta hafva hört omtalas, att det
fordom var en förnäm och rik man, som bland andra
dyrbara klenodier i sin skattkammare förvarade en
ganska skön och värderik ring. För att efter dess
dyrbarhet och skönhet hedra denna och för beständigt
bibehålla den i sina afkommandes ägo, förordnade han, att
den af hans söner, hos hvilken denna ring, såsom af
fadren honom gifven, blefve funnen, skulle anses såsom
hans arfving och borde af alla de andra mest äras och
vördas. Den, åt hvilken den af honom lemnades, bibehöll
samma ordning bland sina afkomlingar och gjorde på
samma sätt som hans företrädare. Kortligen, ringen gick
ur hand i hand till många arftagare; men slutligen kom
den till en, som hade tre sköna, dygdiga och sin fader
mycket hörsamma söner, hvilka han derföre älskade lika
högt alla tre. Ynglingarne kände plägseden med ringen,
och, då hvar och en gerna önskade blifva den mest
hedrade bland de sina, bad hvardera särskildt på det
ifrigaste fadern, som redan var gammal, att han på sitt
yttersta måtte lemna denna ringen åt honom. Den
förträfflige mannen, som älskade dem alla lika varmt och
ej sjelf kunde utse den, åt hvilken han helst skulle
velat gifva den, öfvertänkte, emedan han lofvat den åt
hvar och en af dem, något medel att ställa dem alla

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:37:43 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/decameron/1/0063.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free