var, och sedan öfverlägga, hvad vidare borde göras. Således gick han i all tysthet till cellen, öppnade dörren, inträdde och läste åter igen om sig. När flickan såg abboten inkomma, föll hon nästan i vanmagt och började gråta af blygsel och fruktan. Men herr abboten erfor plötsligt vid åsynen af den unga och vackra flickan, så gammal han än var, den köttsliga lustans äggelser ej mindre lifligt, än hans unge munk kännt dem. I sanning, sade han vid sig sjelf, hvarföre skulle jag icke smaka nöjet, när jag kan få det? Harm och ledsnad äro alltid tillreds, när man önskar sig dem. Den här vackra flickan är i klostret, utan att någon menniska i verlden vet det. Kan jag bringa saken derhän, att hon är mig till viljes, så vet jag icke, hvarföre jag icke skulle göra det. Hvem får väl veta det? Helt säkert ingen; och hemlig synd är till hälften förlåten. Ett dylikt tillfälle kommer kanske aldrig igen, och jag menar, att en förståndig man tager för sig af det goda, när Herren Gud skickar en sådant. Under dylika tankar hade han fullkomligt ändrat det beslut, för hvars skull han kommit, och gick nu till flickan, begynte vänligt trösta henne och bad henne, att hon icke skulle gråta längre. Det ena ordet gaf det andra, och slutligen kom det så långt, att han rent ut tillstod sin åstundan för henne. Flickan var hvarken af stål eller diamant och gaf snart nog efter för abbotens önskningar. Denne omfamnade och kysste henne först några gånger och lade sig sedan med henne på vår munks säng. Men, antingen det nu var med hänseende till den tunga bördan af sin höga värdighet och till flickans späda ålder, eller han måhända fruktade att falla henne besvärlig genom sin kroppstyngd,