det skulle blifva henne en särdeles stor nåd, och att hon på förhand bad honom vara välkommen. Men derpå betänkte hon i tysthet, hvad det ville betyda, att en så mägtig konung komme på besök till henne i hennes mans frånvaro; och hon bedrog sig ej, då hon trodde sig finna anledningen till detta besök i ryktet om hennes skönhet. Icke dess mindre, tillfölje af sina fina seder, besluten att ärofullt mottaga honom, lät hon kalla dem af sina män, hvilka ej dragit ut med hennes gemål, och befallde dem, sedan hon rådfört sig med dem, att besörja allt nödigt. Blott anordningen af taffeln och rätterna förbehöll hon sig ensam. Till den ändan lät hon i hast sammanföra alla höns, som voro att finna i egnden, och tillsade sina kockar, att de blott af dessa skulle för det kungliga gästabudet tillreda flera olika rätter. På sagd dag anlände konungen, och damen mottog honom på det högtidligaste och ärofullaste. Så hög den tanke var, han af riddarens ord fattat om damen, syntes hon honom dock i verkligheten ännu mycket skönare, behagligare och blygsammare, och genom hans beundran för henne tillväxte hans kärlek i samma mån, han såg sin förväntan öfverträffad. Sedan han en stund hvilat ut i rikt smyckade gemak, sådana de böra vara för en så mägtig konungs mottagande, satte sig, när timmen för spisning var inne, konungen och grefvinnan vid en taffel, och de öfriga undfägnades efter sin rang vid andra bord. De talrika rätterna, som följde på hvarandra, de läckra och utvalda vinerna, men framför allt den tjusande anblicken af den sköna markgrefvinnan gåfvo konungen stort nöje. Men, då den ena rätten kom efter den andra, började konungen något förundra sig, när han