såsom det anstod Primasseaus förtjenster; derpå skänkte han honom äfven penningar och en ädel gångare samt öfverlemnade i hans eget skön, om han ville resa eller qvarstadna. Slutligen återvände Primasseau, glad öfver den honom bevisade ynnesten, sedan han på det hjertligaste tackat abboten, till häst tillbaka till Paris, derifrån han gått till fots." Herr Cane, som var en klok herre, insåg utan vidare utläggning rätt väl, hvad Bergamino menade, och svarade honom leende: "Bergamino, du har rätt träffande betecknat dina förluster, din skicklighet, min girighet och dina önskningar. Och i sanning, aldrig har girighet bemägtigat sig mig utom nu med hänseende till dig; men jag vill förjaga henne med den käpp, du sjelf angifvit." Han lät också i sjelfva verket betala Bergaminos värd, beklädde honom med en af sina kostbara drägter, skänkte honom penningar och häst och hänsköt för denna gång afresa eller qvarstadnande till hans fria vilja.