Åttonde Berättelsen.

Guiglielmo Borsiere bestraffar med qvicka ord herr Ermino de' Grimaldis girighet. Då Bergaminos slughet nog blifvit prisad, märkte Lauretta, som satt närmast Filostrato, att det nu vore hennes skyldighet att berätta något, och begynte, utan att afbida drottningens befallning, att behagligt tala sålunda: Den förra berättelsen föranleder mig, mina kära vänner, att berätta er, hur en annan, som likaledes lefde af att fördrifva tiden för höga herrskaper, med framgång bestraffade en rik köpmans girighet. Fastän båda berättelsernas förlopp är någorlunda lika, så tror jag likväl, att min ej skall blifva eder mindre välkommen för det, emedan den slutar lyckligt. I Genua lefde nämnligen för lång tid tillbaka en adelsman, benämnd Ermino de' Grimaldi, som enligt allmänna meningen i vidsträckta besittningar och contant förmögenhet mycket öfverträffade de rikaste enskilda personer, man den tiden kände i Italien. Men, liksom han i rikedomar lemnade hvarje annan Italienare långt efter sig, så öfvergick han äfven i girighet och gnideri den argaste snåljob och girigbuk i hela verlden; ty han ej blott