många andra dertill samt gifte sig i sin hemort. Men, då de alltjemnt fortforo att ockra i England, skickade de en sin systerson, vid namn Alessandro, dit för att sköta deras angelägenheter. De sjelfve stadnade i Florens och började, ej ihogkommande det tillstånd, i hvilket omåttliga utgifter en gång förr störtat dem, och fastän de alla nu hade äfven hustru och barn, att lefva slösaktigare än någonsin; men alla köpmän hyste den största tanke om dem och anförtrodde dem hvilka, summor som helst. Några år halp dem det mynt, Alessandro sände dem, att bestrida dylika utgifter; ty denne lånade ut penningar åt många baroner på deras borgar och andra inkomster, hvilket inbragte honom stor vinst. Medan imellertid de tre bröderna slösade på detta sätt och, när det brast dem penningar, upptogo lån, i fast hopp på sändningarna från England, inträffade, att, mot allas förmodan, i England ett krig utbröt mellan konungen och en af hans söner, hvilket delade hela ön i två partier, i det några höllo med fadren och andra med sonen. Genom detta krig togos alla baronernes borgar undan Alessandro, och ingen af de andra inkomsterna gaf honom bättre säkerhet. Då man likväl dag från dag hoppades på fred imellan far och son, till följe hvaraf också Alessandro skulle fått allt, såväl rentor som kapital, tillbaka, lemnade denne icke ön, och de tre bröderna, som bodde i Florens, inskränkte i intet sina stora utgifter, utan upplånade dagligen mera penningar. Men, då de hysta förhoppningarna icke förverkligades inom loppet af flera år, icke blott förlorade de förtroendet, utan blefvo äfven insatte i fängelse på yrkande af sina borgenärer,