- Project Runeberg -  Decameron / Förra delen /
117

(1861) [MARC] Author: Giovanni Boccaccio Translator: Christoffer Eichhorn
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra dagen - Tredje berättelsen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sjelf: Gud har gifvit mig tillfälle att ernå mina önskningars fullbordan. Om jag låter det gå förbi, lär ett dylikt icke på lång tid komma tillbaka. Således med fast beslut att nyttja det, kallade han, så snart allt i huset tycktes honom stilla, Alessandro med låg röst och bad honom lägga sig bredvid honom sjelf i bädden. Alessandro vägrade länge, men afklädde sig slutligen och gick till sängs der. Strax lade abboten sin hand på hans bröst och började smeka honom, såsom kärlekstrånande flickor pläga göra med sina älskare. Alessandro förundrade sig högligen deröfver och tänkte, att abboten smekte honom på detta sätt, drifven af skändlig kärlek. Denne gissade imellertid, antingen af Alessandros beteende eller af egen förmodan, strax hans misstanke, smålog deråt, afdrog sig genast skjortan, som han ännu hade på sig, fattade den unge mannens hand, lade den på sin barm och sade: "Alessandro, förjaga din dåraktiga tanke och känn här, hvad jag hittills dolt!" Alessandros hand hade imellertid på abbotens bröst upptäckt två runda, fasta och fina kullar, som vid berörandet kändes ej annorlunda än elfenben; och knappt hade han funnit dessa och deraf insett, att det var en qvinna, förrän han utan att afbida vidare uppmaning genast tog henne i famn och ville kyssa henne. Men hon afbröt honom med följande ord: "Innan du kommer mig närmare, så hör först, hvad jag vill säga dig. Jag är, som du nu kan begripa, qvinna och icke man; som jungfru har jag lemnat mitt fädernesland och reste till påfven, på det han skulle gifta bort mig. Till din lycka eller snarare till min olycka blef jag för några dagar sedan, då jag såg dig för första gången, så upptänd af kärlek till dig, att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Mar 6 20:03:08 2026 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/decameron/1/0125.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free