- Project Runeberg -  Decameron / Förra delen /
127

(1861) [MARC] Author: Giovanni Boccaccio Translator: Christoffer Eichhorn
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra dagen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

stod vid stranden för att med sand och salt hafsvatten
tvätta och putsa sina kökssaker. Då hon såg honom
nalkas kusten och icke förmådde igenkänna mensklig
gestalt hos honom, flydde hon i början skrikande och
förskrämd; men han hade nästan förlorat målet och såg
föga, hvarföre han icke förmådde säga något till henne.
Likväl kastade hafvet honom upp på land, och qvinnan
urskilde nu kistans skapnad; derpå såg hon dit
uppmärksammare och varsnade först armarne, som nådde öfver
kistan, fann derpå ansigtet och insåg slutligen rätta
förhållandet. Hans tillstånd väckte hennes medlidande,
hon gick några steg ut i hafvet, som nu lugnat sig, och
drog honom jemnte kistan i land vid håret. Med möda
lossade hon hans händer från kistan, lade denna på sin
lilla dotters hufvud, som var hos henne, och bar honom
sjelf som ett litet barn till sin bostad. Här lade hon
honom i ett bad och ref och tvättade honom med varmt
vatten så länge, tills den försvunna värmen och en del
af de förlorade krafterna återvändt till kroppen. Då det
tycktes henne vara tid, tog hon åter upp honom,
vederqvickte honom med litet godt vin och bakelse och
vårdade honom, det bästa hon kunde, några dagar, till dess
han återvann krafter och blef medveten af, hvar han
befann sig.

Då tyckte den goda frun det vara tid att återgifva
honom den kista, som räddat honom, och säga honom,
att han nu finge sörja för sig sjelf. Så gjorde hon också;
och Landolfo, som icke mer ihogkom kistan, mottog henne
likväl, när den goda qvinnan gaf honom henne, i den
mening, att, om hon än vore aldrig så litet värd, kunde
hon dock förskaffa honom en eller annan dags

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:37:43 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/decameron/1/0135.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free