- Project Runeberg -  Decameron / Förra delen /
133

(1861) [MARC] Author: Giovanni Boccaccio Translator: Christoffer Eichhorn
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra dagen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

kommer Andreuccio!" trädde denna, medan han gick upp,
ut på trappans öfra ända. Hon var ännu temligen ung,
stor och välväxt, skön till anlete och derjemnte förnämt
klädd och smyckad. Då Andreuccio nalkades henne, gick
hon honom tre steg till mötes med öppna armar, slog
dem kring hans hals och dröjde, liksom kufvad af
öfverflödande ömhet, någon stund i denna ställning utan att
säga ett ord. Derpå kysste hon gråtande hans panna
och sade med rörd stämma: "O min Andreuccio, var
mig välkommen!" Denne förundrade sig öfver så kärliga
smekningar och sade helt förbluffad: "Min fru, jag
gläder mig åt er bekantskap." Men hon tog honom derpå
vid handen och förde honom upp i sin sal, hvarifrån
hon, utan att tala något, gick med honom in i sitt gemak,
som doftade härligt af rosor, orangeblommor och andra
vällukter. Här såg Andreuccio en säng med vackra
förhängen, många kläder, hvilka efter landets bruk suto
på hängare, och andra sköna och dyrbara husgeråd i
mängd, för hvilken orsaks skull han som nykomling
trodde sig icke böra tvifla på, att hon ju vore en ganska
förnäm dame.

Sedan de satt sig på en kista nedanför hennes säng,
började hon tala till honom sålunda: "Andreuccio, jag
är helt öfvertygad om, att du, som icke känner mig och
kanske aldrig hört talas om mig, mycket förvånas både
öfver de smekningar, med hvilka jag mottager dig, och
äfven öfver mina tårar; men ännu mera lär du förundra dig
öfver det, som du nu skall få höra, att jag nämnligen är
din syster. Men jag säger dig, att, sedan Gud visat mig
den stora nåden, att jag före min död fått se en af
mina bröder, — och huru varmt önskade jag icke att se

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:37:43 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/decameron/1/0141.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free