om er, än om ni aldrig funnits till. Men, ju mera jag här är ensam, och ju mindre jag kunde hoppas något dylikt, desto kärare är det mig att i er hafva funnit en syster. Och i sanning, jag vet icke någon, af huru högt stånd han än vore, för hvilken ni ej skulle vara kär och dyrbar; huru mycket mera således för mig, som är blott en ringa handlande? Om ett ber jag likväl, att ni upplyser mig: huru har ni fått veta, att jag är här?" Derpå svarade hon: "I dag på morgonen berättades det mig af en fattig fru, som plägar mycket vistas hos mig, emedan hon efter egen försäkran länge tjent hos vår fader i Palermo och Perugia; och, hade jag ej ansett för anständigare, att du kom till mig i mitt eget hus, än jag till dig i ett främmande, så skulle jag redan för längesedan varit hos dig." Sedan började hon att på det noggrannaste spörja honom namneligen om alla hans slägtingar, om hvilket Andreuccio gaf henne fullt besked, och hvarigenom han allt mera trodde, hvad som varit honom bättre att icke tro. Då dessa samtal varat en stund, och emedan hettan fortfarande var stor, lät flickan inbära grekiskt vin och bakelser och gifva Andreuccio att dricka. Derpå ville han gå hem, emedan tiden att spisa afton var inne; men hon tillät det alldeles icke, låtsade blifva högst bedröfvad deröfver, omfamnade honom och sade: "Ve mig! Nu inser jag rätt klart, huru litet kär jag är dig! Man skulle icke tro det vara möjligt: du är hos din syster, som du aldrig förr i ditt lif sett, och i hennes eget hus, der du strax vid din ankomst skolat taga in, och nu vill du åter lemna henne för att gå och spisa i ett härberge! Men du skall helt visst spisa med mig: