om också icke min man är hemma, hvilket gör mig ganska ondt, skall jag väl ändock efter en qvinnas ringa förmåga kunna bevisa dig någon ära." Andreuccio kunde icke svara något härtill, utan sade: "Jag har er så kär, som man någonsin kan hafva en syster; men, om jag icke går hem, skall man hela aftonen vänta mig till bordet, och jag begår således en ohöflighet." "Nå gudilof," genmälde hon, "att jag då har någon i mitt hus att skicka och säga till, att man icke väntar på dig. Höfviskare mot mig vore det och egentligen blott din skyldighet, om du läte bedja dina reskamrater att komma hit och spisa afton; då kunden I sedan, om du ändtligen vill gå härifrån, tillsammans följas hem." Andreuccio gentog, att han icke för aftonen åstundade sina följeslagares sällskap; men, då hon så ville hafva det, kunde hon efter behag förfoga öfver honom sjelf. Hon låtsade då, som hon skickade bud till härberget, att man icke skulle vänta honom till aftonen; och efter mångahanda andra samtal satte de sig till bords, der de på det mest lysande sätt undfägnades med talrika rätter, och genom flickans list ätandet drog ut till mörka natten. Då de stigit upp från bordet, och Andreuccio ville begifva sig hem, förklarade hon, att hon ingalunda skulle tillåta det. Neapel vore icke, minst för främlingar, ett ställe, der man nattetid kunde gå omkring, och för öfrigt hade hon, likasom hon låtit säga, att man icke skulle vänta honom till afton, gjort detsamma med afseende på nattläger. Han icke blott trodde allt detta, utan fann äfven i sin falska tro stort behag i flickans sällskap och stadnade. Äfven efter maten förlängde hon ej utan afsigt samtalet på mångfaldigt sätt, och, först när en del