- Project Runeberg -  Decameron / Förra delen /
137

(1861) [MARC] Author: Giovanni Boccaccio Translator: Christoffer Eichhorn
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra dagen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

om också icke min man är hemma, hvilket gör mig
ganska ondt, skall jag väl ändock efter en qvinnas ringa
förmåga kunna bevisa dig någon ära." Andreuccio kunde
icke svara något härtill, utan sade: "Jag har er så kär,
som man någonsin kan hafva en syster; men, om jag
icke går hem, skall man hela aftonen vänta mig till
bordet, och jag begår således en ohöflighet." "Nå gudilof,"
genmälde hon, "att jag då har någon i mitt hus att skicka
och säga till, att man icke väntar på dig. Höfviskare
mot mig vore det och egentligen blott din skyldighet,
om du läte bedja dina reskamrater att komma hit och
spisa afton; då kunden I sedan, om du ändtligen vill
gå härifrån, tillsammans följas hem." Andreuccio gentog,
att han icke för aftonen åstundade sina följeslagares
sällskap; men, då hon så ville hafva det, kunde hon efter
behag förfoga öfver honom sjelf. Hon låtsade då, som
hon skickade bud till härberget, att man icke skulle
vänta honom till aftonen; och efter mångahanda andra
samtal satte de sig till bords, der de på det mest lysande
sätt undfägnades med talrika rätter, och genom flickans
list ätandet drog ut till mörka natten.

Då de stigit upp från bordet, och Andreuccio ville
begifva sig hem, förklarade hon, att hon ingalunda skulle
tillåta det. Neapel vore icke, minst för främlingar, ett
ställe, der man nattetid kunde gå omkring, och för öfrigt
hade hon, likasom hon låtit säga, att man icke skulle
vänta honom till afton, gjort detsamma med afseende på
nattläger. Han icke blott trodde allt detta, utan fann
äfven i sin falska tro stort behag i flickans sällskap och
stadnade. Äfven efter maten förlängde hon ej utan
afsigt samtalet på mångfaldigt sätt, och, först när en del

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:37:43 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/decameron/1/0145.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free