- Project Runeberg -  Decameron / Förra delen /
145

(1861) [MARC] Author: Giovanni Boccaccio Translator: Christoffer Eichhorn
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra dagen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

men, när han var der, tänkte han vid sig sjelf: De hafva
skickat mig in för att bedraga mig; ty, så snart jag
utlemnat allt åt dem och derpå åter har besvär med att
krypa ut ur grafven, skola de gå sina färde och lemna
mig alldeles intet. Han beslöt derföre att på förhand
sörja för sig sjelf; och, ihogkommande den dyrbara ring,
om hvilken han hört dem tala, drog han den från likets
finger, när han kommit ned, och gömde den hos sig.
Sedan gaf han dem kräkla, biskopsmössa och handskar,
afklädde liket inpå skjortan och räckte ut alltsammans åt
dem, sägande, att intet vidare funnes der. De andre
försäkrade, att ringen måste vara der, och tillsade honom
att söka öfverallt; men han föregaf sig ej finna den,
låtsade söka den och uppehöll dem sålunda en stund. Desse
åter, som stadnat ute, voro lika så listiga som han: de
uppmanade honom att se efter bättre, men passade på
och borttogo stödet, som höll locket uppe, samt flydde
derifrån, lemnande honom instängd i grafven.

Huru Andreuccio blef till mods, när han märkte
detta, kan en hvar föreställa sig. Visserligen försökte
han flera gånger att med hufvud och axlar lyfta upp
locket; men han ansträngde sig förgäfves och nedföll
slutligen, öfverväldigad af djup smärta, vanmägtig på
ärkebiskopens lik; så att den, som i detta ögonblick sett
båda, svårligen varit i stånd att urskilja, hvilken som
var mera död, ärkebiskopen eller han. Men, då han
åter kom till sig, begynte han fälla de bittraste tårar,
i det han klart insåg, att för honom vore ingen annan
utsigt, än antingen, i fall ingen vidare komme att
öppna grafvården, att der dö af hunger och stank

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:37:43 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/decameron/1/0153.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free