ett behagligt, rundtom af träd omslutet ställe, uppfyldt af örter och blommor, och njöto med hvarandra kärlekens nöjen. Fastän de nu redan en lång stund hvilat så, kom den stora lusten dem att hålla denna tid för mycket kort, och sålunda öfverraskades de härvid först af Spinas moder och sedan af Currado. Öfver måttan harmsen öfver hvad han sett, lät Currado, utan att säga ett ord, gripa de båda skyldiga af tre sina tjenare och föra dem bundna till ett af sina slott och hade, ursinnig af förtrytelse och vrede, för afsigt att låta dem dö en skymflig död. Ehuru äfven Spinas moder var mycket förtörnad öfver sin dotters felsteg och icke trodde den grymmaste bestraffning vara för hård, kunde hon likväl icke tillåta det, som Currado, efter hvad hon insåg af några hans ord, var sinnad att företaga med de brottsliga. Hon följde derföre skyndsamt efter sin harmfulle make och bad honom, att han icke i vredens öfverilning måtte på sin ålderdom blifva sin dotters mördare eller befläcka sina händer med en sin tjenares blod, utan att han måtte upptänka ett annat sätt att släcka sin harm, såsom om han läte sätta dem båda i fängelse, så att de der i bojor och elände kunde begråta sitt begångna fel. Med dessa och många andra ord tilltalade den fromma damen honom så länge, att han öfvergaf sitt beslut att döda dem och i dess ställe befallde, att hvardera skulle inspärras på olika ställen, sorgfälligt bevakas och så länge hållas vid ringa kost och mycket besvär, tills han förfogade annnorlunda med dem; och så skedde äfven. Hvilket lif de båda unga förde i fångenskapen under beständiga tårar och vid