så väl din som min ära. Spina, hvilken du älskat med kärleksfull, om änskönt för dig och henne opassande böjelse, är, som du vet, enka, och hennes hemgift både betydlig och säker; huru hennes seder, och hvilka hennes fader och moder äro, är dig äfven bekant, och i hvilket läge du sjelf nu befinner dig, dermed tiger jag alldeles. Till följe af allt detta är jag nu, om det är dig till nöjes, redo att göra Spina, som oärbart var din väninna, till din ärbara hustru, och sedan får du som min egen son vistas här på orten med mig och henne så länge, som det behagar dig." Visserligen hade fångenskapen tärt Giannottos kropp; men hans adeliga, af föräldrarne ärfda tänkesätt hade derigenom i intet försvagats, och lika så litet den innerliga kärlek, han bar till sin dame. Ehuru således han på det lifligaste önskade det, som Currado erbjöd honom, och fastän han såg sig i hans våld, mildrade han likväl icke fördenskull något af hvad han efter sin själs ädla stolthet trodde sig böra säga, utan genmälde: "Currado, jag har icke förrädiskt stämplat efter ditt lif eller efter det, som dig tillhör, hvarken af herrsklystnad, penningebegär eller af någon annan bevekelsegrund. Din dotter älskade jag, älskar och skall alltid älska, emedan jag anser henne värdig min kärlek; och, om jag efter den stora hopens mening brustit i ärbarhet med henne, så har jag begått den synd, som alltid är oskiljaktigt förenad med ungdomen, och för hvars utrotande man tillika måste utrota all ungdom. Men, ville de gamle erinra sig, att äfven de en gång varit unga, och ville de på andras fel använda sina egnas måttstock och omvändt, så skulle denna synd ej anses för så svår, som du och