många andra vilja göra den till; för öfrigt har jag begått den som vän och ej som fiende. Hvad du nu erbjuder dig att göra, det har jag alltid önskat, och, hade jag kunnat tro, att det skulle mig beviljas, skulle jag redan för längesedan anhållit derom; men nu skall det blifva mig så mycket dyrbarare, ju mindre hopp derom jag ägde. Men, skulle du icke vara så sinnad, som dina ord komma mig att tro, så underhåll ej ett fåfängt hopp hos mig, utan låt föra mig tillbaka i fängelse och låt der plåga mig, så mycket dig behagar. Ty, så länge jag älskar Spina, lika så länge skall jag för hennes skull älska dig och hålla dig i ära, hvad du än må göra med mig." Currado förundrade sig, då han hörde dessa ord, och mente, att de tillkännagåfvo en stor själ och en glödande kärlek, for hvilken skull han fick honom än mera kär och omfamnade och kysste honom. Derpå lät han utan vidare uppskof i tysthet hemta Spina, som i fängelset blifvit mager, blek och svag och liksom Giannotto fullkomligt förändrat sig och icke mera tycktes vara densamma. Båda slöto derpå med hjertligt bifall i Currados närvaro sin förlofning efter bruket hos oss. Några dagar förteg Currado det skedda för alla och försåg imellertid de trolofvade med allt, hvad de behöfde eller önskade. Då det ändtligen tycktes honom vara tid att låta det unga parets mödrar taga del i denna glädje, kallade han sin fru och Cavriuola till sig och sade till den senare: "Hvad skulle ni säga, min fru, om jag återgåfve er er äldsta son som man till en af mina döttrar?" Dertill genmälde Cavriuola: "Blott det förmådde jag säga, att, om det är möjligt att vara er mera