Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra dagen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
iakttagelser förmådde skaffa sig underrättelse härom, märkte de i
närheten af Majorca, att deras skepp började lossna i
fogningarne. I denna belägenhet, som uteslöt hvarje medel till
räddning, tänkte en hvar blott på sig sjelf och ej på andra,
och sålunda sprungo befälhafvarne i båten, som de hastigt
satt ut i hafvet, beslutna att hellre anförtro sig åt denna än
åt det bristande skeppet. Med häftighet följde de öfrige
männen, som funnos på skeppet, dem efter, ehuru de först
nedstigne med knifvar i händerna ville hindra dem derifrån.
Men, medan de trodde sig sålunda undgå döden, blefvo de
blott så mycket hastigare hans byte; ty, som med den
vidriga vinden båten icke kunde bära ett så stort antal,
sjönk den, och alla, så många de voro, omkommo.
Under tiden framdrefs skeppet, (på hvilket ingen
stadnat utom den unga damen och hennes fruntimmer,
hvilka alla, bedöfvade af stormens raseri och af ångest,
lågo rundtomkring deruppå som döda) ehuru det redan
var alldeles brustet och nästan fullt af vatten, af den
häftiga vinden i snabbaste fart och kastades upp mot
kusten af ön Majorca. Stötens våldsamhet var så stor,
att skeppet blef fastsittande i sanden kanske ett
stenkast från stranden och, huru mycket det än natten igenom
ansattes af vågorna, likväl stadnade qvar, utan att af
vinden kunna röras ur stället. Då det ändtligen var
ljus dag, och stormen något lugnat af, upphof den unga
damen, som kände sig nästan halfdöd, sitt hufvud och
begynte, så svag hon var, ropa än den ene, än den andre
af sina tjenare. Men hon ropade förgäfves; ty de
kallade voro allt för långt borta. När hon icke fick svar
och icke såg till någon af de sina, förundrade hon sig
högligen och öfverfölls af stor fruktan; dock uppreste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
