- Project Runeberg -  Decameron / Förra delen /
176

(1861) [MARC] Author: Giovanni Boccaccio Translator: Christoffer Eichhorn
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra dagen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

beredde henne ny bedröfvelse. De båda unga
skeppsherrarne förälskade sig nämnligen i hennes, som redan
ofta berättats, undersköna yttre och i hennes angenäma
sätt så högligen, att de härför glömde allt annat och
blott bemödade sig att tjena och behaga henne, utan att
Marato skulle blifva varse orsaken härtill. Då de snart
ömsesidigt märkte sin kärlek, rådslogo de härom i
hemlighet och beslöto att gemensamt förvärfva föremålet för
densamma som en köpmannavara eller en vinst, liksom
om kärlek kunde fördraga något sådant. Men, emedan
Marato noga bevakade henne och sålunda stod i vägen
för deras afsigter, gingo de en dag, då fartyget seglade
särdeles hastigt, enligt aftal mot honom, som stod i
aktern och såg ut åt hafvet, utan att ana något ondt af
dem, fattade honom plötsligt bakifrån och kastade honom
i hafvet. De foro sedan mer än en miglio, förr än
någon varsnade, att Marato fallit i vattnet. Men, då
slutligen damen erfor detta och insåg omöjligheten af att
rädda honom, begynte hon åter med bitter hjertesorg
gråta och klaga. De båda älskarne skyndade strax att
trösta henne och sökte, så litet hon än förstod, lugna
henne med såta ord och stora löften, ehuru hon begrät
mindre den förlorade mannens än sin egen olycka.

När de efter långt talande gång efter annan trodde
sig någorlunda hafva tröstat henne, öfverlade de med
hvarandra, hvem af dem hon först skulle tillhöra. Men,
då hvardera ville vara den förste, och ingen
öfverenskommelse härutinnan kunde träffas mellan dem, begynte
de först ordvexla och skymfa hvarandra och rusade sedan,
upptända af ursinnig vrede, mot hvarann med knif i
handen samt gåfvo hvarandra, utan att de öfrige, som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:37:43 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/decameron/1/0184.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free