voro på skeppet, förmådde skilja dem, flera styng, så att den ene föll död ned på stället, och den andre visserligen blef vid lif, men erhöll svåra sår på många delar af kroppen. Den unga damen var mycket ledsen öfver denna händelse; ty hon icke blott såg sig nu ensam och utan något stöd, utan befarade äfven, att vreden hos de båda skeppsägarnes vänner och fränder skulle vända sig mot henne. Men den sårades böner och deras snara ankomst till Chiarenza befriade henne från sistnämnda fara. Knappt hade hon anländt till denna stad och tagit in i samma härberge som den sårade, förrän ryktet om hennes stora skönhet utbredde sig i staden och kom ända till furstens af Morea öron, hvilken då vistades i Chiarenza. Han blef derigenom nyfiken att se henne; och, när han fått se henne och fann henne långt skönare, än ryktet förmält, förälskade han sig så häftigt, i henne, att han icke var i stånd att tänka på något annat. Då han erfor, på hvilket sätt hon kommit till Chiarenza, hemtade han deraf hopp om att kunna erhålla henne; och verkligen skickade också den sårades anhörige henne till fursten, när de fått veta hans önskan, medan denne ännu eftersinnade, huru han skulle kunna vinna henne. Den unge furstens glädje var stor, och likaså damens, emedan hon härigenom ansåg sig hafva undkommit en stor fara. Fursten insåg af de kungliga seder, hvilka utom hennes skönhet prydde henne, att hon måste vara af ädel härkomst, ehuru han icke kunde få någon annan underrättelse om henne, och derigenom fördubblades hans kärlek till henne, så att han icke behandlade henne som en vanlig älskarinna, utan höll