sedan, som hon förut gjort, njuta, hvad lyckan bjöd henne. Medan allt detta tilldrog sig, såsom sagdt är, kom Osbech, som då var Turkarnes konung och befann sig i beständig fejd med kejsaren, af en händelse till Smyrna och erfor der, huru Constantin utan några försigtighetsmått förde ett vällustigt lif på Chios med en dame, som han röfvat. Han for derföre en natt öfver dit med några beväpnade båtar, inträngde med sitt folk på stället och tog, innan Grekerne märkte fiendernas infall, ett stort antal af dem till fånga i deras sängar. Andra, som slutligen vaknat och skyndat till vapen, dödades, stället stacks i brand, och byte och fångar fördes ombord, hvarpå Turkarne återvände till Smyrna. Hit anländ, varseblef Osbech, som ännu var en ung man, vid bytets mönstring den sköna damen och erfor, att hon var densamma, som tillfångatagits sofvande tillsammans med Constantin. Högligen glad vid hennes åsyn, gjorde han henne genast till sin gemål, firade sitt bröllopp och njöt förtjust flere månader med henne kärlekens fröjder. Redan före dessa händelser hade kejsaren underhandlat med Basanus, konung af Kappadocien, derom, att denne skulle med sin härsmagt öfverfalla Osbech från en sida, medan kejsaren med de sina angrep honom från den andra; dock hade dessa underhandlingar dragit ut på tiden for vissa fordringars skull, dem Basanus gjorde, och som voro mindre passande för kejsaren. Men, då denne förnam sin sons öde, blef han öfver måttan bedröfvad och fullgjorde strax, hvad konungen af Kappadocien begärde af honom, rustade sig sjelf till anfall på Osbech och äggade, så mycket han kunde, den andre att