Famagosta. Här uppvaktade han konungen och sade: "Min herrskare, om det behagade er, kunde ni på en gång sjelf inlägga mycken ära och utan stor kostnad bereda mig, som blifvit fattig i er tjenst, ansenliga fördelar." Konungen sporde, huru detta kunde gå för sig, och Antigonus svarade honom: "Sultanens unga sköna dotter, om hvilken så länge gått ryktet, att hon drunknat, har kommit till Baffa; för att bevara sin kyskhet har hon länge utstått stort besvär och befinner sig nu, då hon önskar återvända till sin fader, i torftiga omständigheter. Om ni finner för godt att under min vård skicka henne till sin fader, skulle detta lända er till stor ära och mig till stort gagn; ty jag är öfvertygad om, att sultanen aldrig skulle glömma en sådan tjenst." Konungen gaf med furstligt tänkesätt strax sitt bifall härtill, lät genom en ärofull beskickning föra damen till Famagosta, der han jemnte sin gemål mottog henne med obeskriflig glädje och största heder. På de frågor, konungen och drottningen gjorde henne om hennes öden, svarade hon med en diktad berättelse, såsom Antigonus förut undervisat henne. Efter några dagars förlopp sände konungen henne på hennes begäran med ett hedersamt och utvaldt följeslag af män och fruntimmer under Antigoni ledning tillbaka till sultanen. Om hon af sin fader mottogs med glädje, lär väl ingen fråga mig; och äfven Antigonus och hela hans sällskap undtingos ej mindre vänligt. Men, när den unga furstinnan hade hvilat sig något, ville sultanen höra af henne, huru hon blifvit vid lif, och hvar hon uppehållit sig i så lång tid, utan att någonsin underrätta honom om sina öden. Då begynte damen,