i den stund, vi gingo i land vid Baffa, Antigonus mot mig vid stranden. Strax ropade jag honom an och sade honom på vårt språk, på det adelsmännen och deras fruar icke skulle förstå mig, att han borde mottaga mig som sin dotter. Han begrep mig genast, betygade stor glädje öfver att återse mig och undfägnade mina reskamrater och deras husfruar, så godt det stod i hans ringa förmåga. Derpå förde han mig till konungen af Cypern, som så ärofullt mottagit mig och sändt mig tillbaka till er, att jag aldrig skall kunna beskrifva det. Skulle ännu något vara öfrigt att säga, så må Antigonus tillägga det, som ofta hört mig berätta dessa mina öden." Derpå vände sig Antigonus till sultanen och sade. "Min herrskare, er dotter har för er omtalat detsamma som jag ofta förnummit så väl af hennes egen mun, som af adelsmännen, med hvilka hon kom till Cypern. Blott ett har hon underlåtit att säga, och det har hon efter min mening gjort, emedan det ej väl höfves, att hon sjelf talar om det. Jag menar nämnligen, hvad de der adelsmännen och damerna, med hvilka hon reste, berättat mig om det ärbara och kyska lefverne, hon fört hos de fromma qvinnorna, och om hennes dygd och berömliga seder, och huru män och qvinnor gräto och klagade, då de qvarlemnade henne hos mig och måste skiljas från henne. Ville jag upprepa för er allt, hvad de sade mig i detta hänseende, skulle icke allenast närvarande dag, utan äfven kommande natt icke räcka till. Blott så mycket vill jag nämna, att ni, efter dessa menniskors utsago, och efter hvad jag sjelf kunnat märka, kan berömma er af att bland alla herrar, som bära en krona, äga den skönaste, ärbaraste och dygdigaste dotter." Öfver allt