Åttonde Berättelsen.

Grefven af Antwerpen går, falskeligen anklagad, i landsflykt och qvarlemnar sina båda barn på olika ställen i England. Då han sedermera okänd återvänder från Irland, finner han dem i lyckliga omständigheter; han drager som trossknekt med konungens af Frankrike här, hans oskuld uppdagas, och han återinsättes i sina forna värdigheter. Vid åhörandet af den sköna Alatiels skiftande öden suckade damerna ofta; men hvem vet, hvad som var orsak till dessa suckar? Måhända en och annan bland dem suckade af längtan efter lika talrika bröllopp, ej mindre än af medlidande. Jag lemnar imellertid detta nu derhän och säger, att, när Pamfilos sista ord uppväckt allmän munterhet, och drottningen fann, att hans berättelse nått sitt slut, vände hon sig till Elisa och ålade henne att fortsätta med en ny berättelse. Elisa gjorde det med nöje och begynte sålunda: Vi gå i dag kring på en stridsplats af största omfång, hvarest en hvar af oss skulle utan möda förmå bryta icke blott en, utan tio eller flera lansar, så rikt är det