borta i det omnämnda kriget, och Walther fördenskull ofta besökte de båda fruntimrens hof och talade med dem om rikets angelägenheter, att, säger jag, konungasonens gemål kastade sina ögon på honom, med varm förkärlek betraktade hans gestalt och seder och i hemlighet på det häftigaste förälskade sig i honom. Då hon nu visste, att hon var ung och vacker, och att han icke hade någon husfru, trodde hon sig skola helt lätt nå sin önskans förverkligande och beslöt, då, som hon menade, blott hennes blygsamhet stod i vägen härför, att fullkomligt aflägga denna och helt och hållet upptäcka sig för honom. I denna afsigt skickade hon en dag efter honom, då hon var allena, och tiden tycktes henne passande, liksom hon velat tala med honom om andra saker. Grefven, hvars tänkesätt var långt skildt från damens, begaf sig genast till henne. Redan hade han på hennes begäran satt sig på en hvilobädd jemnte henne i ett gemak, der de voro helt ensamma, och två gånger utan att få svar frågat henne om anledningen dertill, att hon låtit kalla honom, då hon ändtligen, öfverväldigad af kärlek, ehuru helt röd af blygsel, darrande och med afbrutna ord begynte tala sålunda: "Dyre och älskade vän och herre, ni, såsom en förståndig man, känner helt säkert den svaghet, för hvilken män så väl som qvinnor duka under, fastän af olika orsaker den ena gör det mer än den andra. Med hänsyn härtill bör en rättvis domare skäligen ej belägga samma synd hos olika ställda personer med samma straff. Och hvem skulle väl vilja neka, att en fattig man eller en fattig qvinna, hvilka med eget arbete måste förtjena, hvad de till sitt lifs