- Project Runeberg -  Decameron / Förra delen /
199

(1861) [MARC] Author: Giovanni Boccaccio Translator: Christoffer Eichhorn
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra dagen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

uppehälle behöfva, vore långt mera tadelvärda, om de
läte locka sig af kärleken och följde dess retelser, än
en qvinna, som i rikedom och ledighet icke är van
att sakna något, som kan smickra hennes begär? Helt
visst ingen, tyckes mig. Således tror jag, att de nämnda
omständigheterna måste i stor mån tjena till ursäkt för
den, för hvilken de inträda, om hon lyssnar till kärlekens
lockelser; och, har den älskande dertill korat sig en
förståndig och tapper älskare, bör detta tjena att fullända
hennes urskuldande. Nu sammanträffa, som mig synes,
båda delarne hos mig, och dessutom är det många andra
orsaker, som måste förleda mig till kärlek, såsom till
exempel min ungdom och min gemåls frånvaro. Allt
detta i förening må således nu i era ögon urskulda min
glödande kärlek; och, lyckas detta, som det måste göra
hos en förståndig man, så ber jag er att unna mig ert
råd och er hjelp. Jag tillstår nämnligen, att jag, ur
stånd att under min gemåls frånvaro emotstå köttets
äggelser och kärlekens styrka, hvilka båda äro så
mägtiga, att de starkaste män, att icke nämna de
finkänsliga qvinnorna, ofta blifvit och ännu dagligen blifva
besegrade af dem, i den beqvämlighet och sysslolöshet,
i hvilken ni ser mig lefva, varit svag nog att gifva vika
för kärlekens retelser och förälska mig. Fastän nu,
såsom jag väl vet, denna min svaghet, om hon blefve
känd, måste anses opassande, så synes hon mig, så länge
hon är och blir förborgad, knappt i någon mån såra
anständigheten. Amor har också så till vida varit mig
gunstig, att han ej beröfvat mig behörig urskilning vid
valet af den älskade, utan snarare rikligt förlänat mig
sådan, då han visat mig er såsom värd att älskas af en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:37:43 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/decameron/1/0207.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free