uppehälle behöfva, vore långt mera tadelvärda, om de läte locka sig af kärleken och följde dess retelser, än en qvinna, som i rikedom och ledighet icke är van att sakna något, som kan smickra hennes begär? Helt visst ingen, tyckes mig. Således tror jag, att de nämnda omständigheterna måste i stor mån tjena till ursäkt för den, för hvilken de inträda, om hon lyssnar till kärlekens lockelser; och, har den älskande dertill korat sig en förståndig och tapper älskare, bör detta tjena att fullända hennes urskuldande. Nu sammanträffa, som mig synes, båda delarne hos mig, och dessutom är det många andra orsaker, som måste förleda mig till kärlek, såsom till exempel min ungdom och min gemåls frånvaro. Allt detta i förening må således nu i era ögon urskulda min glödande kärlek; och, lyckas detta, som det måste göra hos en förståndig man, så ber jag er att unna mig ert råd och er hjelp. Jag tillstår nämnligen, att jag, ur stånd att under min gemåls frånvaro emotstå köttets äggelser och kärlekens styrka, hvilka båda äro så mägtiga, att de starkaste män, att icke nämna de finkänsliga qvinnorna, ofta blifvit och ännu dagligen blifva besegrade af dem, i den beqvämlighet och sysslolöshet, i hvilken ni ser mig lefva, varit svag nog att gifva vika för kärlekens retelser och förälska mig. Fastän nu, såsom jag väl vet, denna min svaghet, om hon blefve känd, måste anses opassande, så synes hon mig, så länge hon är och blir förborgad, knappt i någon mån såra anständigheten. Amor har också så till vida varit mig gunstig, att han ej beröfvat mig behörig urskilning vid valet af den älskade, utan snarare rikligt förlänat mig sådan, då han visat mig er såsom värd att älskas af en