Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra dagen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ett under många lidanden tillbragt torftigt lif fick lust
att lemna Irland för att, emedan han såg sig vorden
gammal, om möjligt höra, hvad som blifvit af hans barn.
Han märkte väl, att han med tiden alldeles förändrat
sitt förra utseende; äfven hade han genom det långa
kroppsarbetet blifvit kraftigare, än han var, medan han
lefde i ledighet, och sålunda lemnade han, fattig och illa
klädd, den herre, hos hvilken han tjent i lång tid, och
for öfver till England. Först gick han till det ställe,
der han lemnat Pierrot, och återfann honom som en stor
herre och kunglig marskalk och såg, att han var frisk,
kraftfull och skön till gestalt. Visserligen gladdes han
högligen deråt, men ville icke förr gifva sig tillkänna för
honom, än han erhållit underrättelser om Jeannette.
Derföre begaf han sig på väg och hvilade icke förr,
än han anländt till London. Här frågade han i tysthet
efter den dame, åt hvilken han lemnat sin dotter, och
efter hennes omständigheter och fick veta, att Jeannette
blifvit hennes sons husfru. Hans glädje deröfver var
stor, och han aktade all sin torra vedervärdighet ringa,
emedan han återfunnit sina barn lefvande och i lycklig
ställning. Längtande att återse sin dotter, gick han ofta
omkring och begärde allmosor i grannskapet af hennes
hus. Här såg honom en dag Jakob Lamiens — så hette
Jeannettes man — och kände medlidande med den fattige
gamle mannen, så att han befallde en af sina tjenare
att föra honom in i huset och gifva honom att äta,
hvilket också tjenaren villigt gjorde. Jeannette hade redan
födt Jakob flera barn, af hvilka det äldsta icke var mer
än åtta år, och som alla voro de vackraste och snällaste
barn i verlden. Då dessa sågo grefven äta, voro de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
