dig icke så kortsynt, att du icke skulle hafva varseblifvit mycket, som måste förmå dig att med mindre säkerhet tala i detta ämne. Och, på det du må finna, att vi, som förut utan allsköns undseende yttrat oss om våra husfruar, likväl ej derföre tro oss hafva sämre eller annorlunda beskaffade hustrur än du, utan att vi så sagt blott till följe af bättre kännedom om förhållandet, så vill jag något litet språka med dig härom. Jag har alltid hört, att mannen är det ädlaste af Guds skapade kreatur och först efter honom qvinnan; och i sanning bekräftar också erfarenheten den allmänna meningen, att mannen är fullkomligare. Men, om han nu äger större fullkomlighet, måste han tvifvelsutan äfven besitta mera fasthet och beständighet; ty qvinnorna äro i allt föränderligare, och detta skulle kunna visas med många slags naturliga skäl, dem jag dock nu vill lemna åsido. Om således mannen har större kraft och likväl icke kan afhålla sig från att åstunda hvarje qvinna, som behagar honom, för att icke tala om den, som ber honom om kärlek; om han, icke nöjd med blotta åtrån, äfven gör allt, som står i hans förmåga, för att komma i besittning af den älskade; och om detta händer honom icke blott en gång i månaden, utan tusen gånger om dagen: huru tänker du då, att en qvinna, som af naturen är föränderlig, skall kunna motstå de böner, det smicker, de skänker och de tusen andra medel, hvilka en erfaren man, som är förälskad i henne, lär använda? Tror du verkligen, att hon kan annat än ge vika? Minsann, om du också försäkrar mig det, tror jag likväl icke, att du tror det: du säger ju sjelf, att din hustru är qvinna och som alla andra består af kött och ben. Men, om så är