förhållandet, måste hon känna samma begär och har blott samma krafter att motstå naturens lockelser, som de andra. Det kan således vara möjligt, att hon, ehuru sedesam hon än må vara, gör, hvad alla andra göra; och man skall aldrig så envist förneka något möjligt eller påstå motsatsen deraf, som du nu gör." Dertill svarade Bernabò: "Jag är köpman och icke filosof, och vill således svara dig som köpman. Jag säger derföre, att jag väl begriper, huru det kan gå så, som du sagt, med de dåraktiga, hvilka icke hafva någon blygsel; men de förståndiga äro så rädda om sin ära, att de i dess bevarande blifva starkare än männen, som icke just bekymra sig mycket derom: och till de senare hör min hustru." "I sanning," sade Ambrogiuolo, "om qvinnorna, för hvar gång de hafva dylika historier för sig, finge i pannan ett horn, som gåfve vittnesbörd om hvad de gjort, då tror jag nog, att få skulle befatta sig med sådant. Men nu, långt ifrån att något horn växer på dem, synes, om de äro kloka, icke det minsta spår af deras handling. Blygsel och vanära uppstå blott af hvad som blir uppenbart; derföre göra qvinnorna slikt, när de kunna göra det i hemlighet, och underlåta det endast af dumhet. Var således öfvertygad om, att blott den qvinna är kysk, som antingen aldrig blifvit bedd af någon, eller, om hon sjelf gjort det, icke bönhörts. Så visst jag för öfrigt af naturliga och säkra skäl vet, att det måste så förhålla sig, skulle jag likväl icke tala derom med sådan tillförsigt, som jag gör, om jag icke redan ofta och med många qvinnor pröfvat det. Derföre säger jag också, att, vore jag blott hos din så obeskrifligt kyska fru, skulle jag nog på kort tid förmå henne till det, hvartill jag