hvarken han eller du eller hela denna nejd skall någonsin höra det minsta om mig." Tjenaren, som icke gerna ville döda henne, bevektes lätt till medlidande. Han tog hennes kläder, gaf henne sin gamla jacka och sin mantel, lät henne behålla de penningar, hon hade på sig, och, sedan han förut bedt henne aflägsna sig från dessa trakter, qvarlemnade han henne till fots i dalen. Derpå begaf han sig till sin herre och berättade honom, icke blott att han fullgjort hans befallning, utan äfven att han sett några vargar stryka kring den döda kroppen. Någon tid derefter kom Bernabò tillbaka till Genua; man fick veta, hvad han gjort, och tadlade honom mycket derför. Imellertid hade damen, som qvarstadnat ensam och tröstlös, vid nattens inbrott, sedan hon gjort sig så oigenkännlig som möjligt, begifvit sig till en bondkoja i grannskapet. Här erhöll hon af en gammal gumma, hvad hon behöfde, afkortade och ändrade jackan efter sin gestalt, gjorde sig byxor af sitt linne, skar af sitt hår och gaf sig alldeles utseende af en sjöman samt gick så klädd till hafvet. Der träffade hon af en händelse en catalonsk adelsman, vid namn herr Encararch, hvilken från ett sitt skepp, som låg för ankar på något afstånd, gått i land vid Alba för alt förfriska sig vid en källa. Med denne inlät hon sig i samtal, gick i hans tjenst och steg ombord på, skeppet, der hon lät kalla sig Sicurano från Finale. Adelsmannen försåg henne nu med bättre kläder, och hon förstod i allt så väl och uppmärksamt betjena honom, att han blef öfver måttan nöjd med sin nye tjenare. Icke lång tid derefter seglade Spanioren med sin laddning till Alexandria och medhade bland annat några