sällsynta falkar, dem han skänkte sultanen. Derföre bjöd sultanen honom några gånger till sitt bord och blef, da Sicurano dervid alltid uppassade sin herre, uppmärksam på hans höfviska seder och fann så stort behag i dem, att han begärde honom af Spanioren; och denne afstod sin tjenare åt sultanen, så svårt det än tycktes honom. Sicurano tillvann sig inom kort genom sitt goda uppförande sultanens ynnest och kärlek i ej mindre grad, än han förut vunnit Catalonierns. Efter någon tids förlopp begaf sig, att en stor församling af christna och saracenska köpmän skulle blifva, i det vid en bestämd tid på året ett slags marknad brukade hållas i Acre, som lydde under sultanens öfverherrskap. Till denna marknad plägade han att, utom andra embetsmän, äfven alltid till säkerhet för köpmännen och deras varor sända en af sina store med folk, som skulle hålla vakt. Då nu tiden ånyo var inne, beslöt han att gifva Sicurano, som redan var språket fullkomligt mägtig, detta uppdrag och satte äfven sitt beslut i verket. Således blef Sicurano befälhafvare öfver Acre och hufvudman för den till köpmännens och deras handelsvarors skyddande ditsända vakten; och, medan han der noggrannt och sorgfälligt fullgjorde, hvad till hans ämbete hörde, och till den ändan gick kring och såg efter allt, råkade han många köpmän från Sicilien, Pisa, Genua, Venedig och andra italienska orter och inlät sig gerna i samtal med dem i minnet af sitt fädernesland. Då hände bland annat en gång, att han i en varubod för de venetianske köpmännen, dit han ingått, jemnte mångahanda andra prydnader varsnade en börs och en gördel, dem han genast med förundran igenkände som