Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra dagen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sina. Dock dolde han sin förvåning och frågade höfligt,
hvem de tillhörde, och om de vore till salu.
Ambrogiuolo från Piacenza hade nämnligen på ett venetianskt
skepp kommit till denna marknad med många varor och
framträdde nu, då han hörde befälhafvaren för vakten
fråga, hvems saker detta var, och sade leende: "Herre,
de der sakerna tillhöra mig, och jag säljer dem icke.
Men, om de behaga er, gör jag er gerna en skänk af
dem." När Sicurano såg honom småle, fruktade han,
att den andre måhända igenkännt hans drag; dock visade
han en fast uppsyn och sade: "Du ler väl öfver, att en
krigsman, som jag, frågar efter sådana qvinnosaker?"
"Herre," genmälde Ambrogiuolo, "deråt skrattar jag icke,
utan blott åt det sätt, på hvilket jag bekom de der
sakerna." Derpå sade Sicurano: "Nå, vid Gud, om det
icke är opassande, så berätta, huru du kommit åt dem."
"Herre," sade Ambrogiuolo, "dem och ännu några andra
skänkte mig en ädelboren dame i Genua, benämnd fru
Ginevra, Bernabò Lomellinos husfru, en natt, då jag
sofvit hos henne, och bad mig behålla dem för hennes
skull. Nu måste jag le, emedan jag kom ihog Bernabòs
dumhet, som var galen nog att sätta upp femtusen
guldfloriner mot tusen andra om, att jag icke skulle kunna
få min vilja fram med hans fru. Men jag gjorde detta
och vann således vadet; och Bernabò, hvilken snarare
bort straffa sig sjelf för sin dumhet, än sin fru för det,
att hon gjort, hvad alla qvinnor göra, reste från Paris
tillbaka till Genua och lät, efter hvad jag sedan
förnummit, bringa henne om lifvet." När Sicurano hörde
detta, insåg han strax anledningen till Bernabòs vrede
mot sin hustru och begrep tydligen, att Ambrogiuolo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
