- Project Runeberg -  Decameron / Förra delen /
260

(1861) [MARC] Author: Giovanni Boccaccio Translator: Christoffer Eichhorn
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje dagen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

genast upp. Derpå fattade hon honom vid handen med
smeksamma åtbörder och förde honom, under det han
fånigt skrattade, till skjulet, der Masetto, utan att allt
för länge låta bedja sig, gjorde, hvad hon ville. Såsom
redlig väninna lemnade hon, sedan hon fått sin önskan
uppfylld, plats för den andra, och Masetto ställde sig
alltjemnt enfaldig och tillfredsställde deras begär, så att
de, innan de gingo sin väg, mer än en gång ville pröfva,
huru den döfstumme förstod sig på att rida. Sedermera
sade de ofta under sina samtal, att detta nöje vore så
ljuft, ja, ljufvare, än de hade hört; och derföre
passade de också då och då på lägligt tillfälle för att roa
sig med dumben. Imellertid hände sig en dag, att en
af de andra systrarna varsnade deras förehafvande från
fönstret i sin cell och visade det för två andra. Först
talade de om att anklaga dem hos abbedissan, men
ändrade sedan beslut, kommo öfverens med dem och
blefvo delaktiga af Masettos förmåga. Äfven de öfriga
tre ingingo tid efter annan af olika händelser i detta
kompaniskap.

Slutligen begaf sig, att abbedissan, som ännu icke
märkt något häraf, en dag, när det var mycket varmt,
gick helt ensam kring i trädgården och råkade på
Masetto, som för det myckna ridandet om nätterna snart
nog blef trött om dagen; han låg utsträckt i skuggan af
ett mandelträd och sof, och, som vinden hade slagit
tillbaka hans kläder framtill, var han der alldeles obetäckt.
Damen betraktade allt noga, och, då hon såg sig allena,
erfor hon snart samma begär, som hennes unga nunnor.
Hon väckte derföre Masetto och förde honom till sig i
sin kammare, der hon behöll honom i flera dagar, till

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:37:43 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/decameron/1/0268.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free