- Project Runeberg -  Decameron / Förra delen /
267

(1861) [MARC] Author: Giovanni Boccaccio Translator: Christoffer Eichhorn
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje dagen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

skulle i stället sagt: Jag har icke varit här; hvem kunde
det vara? Huru kom han, och huru gick han sin väg?
Häraf hade då många obehagligheter uppstått: han skulle
utan orsak bedröfvat sin gemål och dertill kanske gifvit
henne anledning att ånyo åstunda, hvad hon redan njutit,
samt sålunda genom sitt eget tal bragt skam öfver sig
af det, som, förtegadt, icke kunde lända honom till
någon vanheder. Mera förtörnad i sitt sinne, än i anlete
och ord, svarade konungen henne således: "Hustru, synes
jag er ej man att vända ännu en gång tillbaka, fastän jag
redan varit här förut?" Härtill svarade damen: "Jo
visst, min ädle herre! Dock beder jag er hafva akt på
eder helsa." Då sade konungen: "Nåväl, jag vill följa
ert råd och denna gång vända åter utan att längre
besvära er."

Med sinnet fullt af vrede och hämndetankar för den
förolämpnings skull, han visste vara sig tillfogad, drog
han åter på sin mantel och lemnade gemaket, besluten
att i tysthet söka utforska, hvem som gjort detta,
emedan han trodde, att han tillhörde palatsets folk och,
eho det vara månde, icke hade kunnat lemna detta.
Han satte derföre en ljusbit i en liten lykta och begaf
sig till en mycket lång sal, som låg ofvanpå häststallen
i hans palats, och der nästan hela hans tjenarskara sof i
en mängd sängar. Han mente, att, hvem än den vore,
som gjort, hvad drottningen omtalat, måste hans puls
och hjertslag icke hafva lugnat sig från den utståndna
mödan; derföre kände han, begynnande från den ena af
salens ändar, på allas bröst för att märka, om hjertat
sloge häftigt på någon. Alla andra sofvo tungt utom den,
som varit hos drottningen; och, då han nu såg konungen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:37:43 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/decameron/1/0275.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free