eller bref låta honom märka sin kärlek, emedan hon fruktade häraf möjligen inträffande faror. Imellertid hade hon märkt, att han mycket umgicks med en munk, som, ehuru enfaldig och rå, likväl för sitt högst fromma lefverne hos alla hade rykte för att vara en ganska förträfflig ordensbroder, och denne ansåg hon böra blifva den bäste medlaren mellan henne och den, hon älskade. Sedan hon således öfvertänkt, huru hon skulle bete sig, gick hon bort till den kyrka, dit han hörde, lät kalla honom och sade, att, om han samtyckte dertill, ville hon bikta sig för honom. Som munken, efter att hafva betraktat henne, ansåg henne för en adelig dame, åhörde han henne gerna; men efter bikten sade hon: "Min fader, jag måste taga min tillflykt till er för att bedja om hjelp och råd i en sak, som ni nu skall få höra. Efter hvad jag sagt er, känner ni mina föräldrar och min man, som älskar mig högre än sitt lif, så att jag knappt kan hysa en önskan, förrän jag får den uppfylld af honom, emedan han är mycket rik och således väl i stånd dertill. Derföre älskar jag honom också mer än mig sjelf och skulle icke anse någon brottslig qvinna värdare bålet än jag, om jag, att icke nämna i handling, ens i tankarne förehade något, som strede mot hans heder eller behag. Men nu finnes det en, hvars namn jag i sanning icke känner, men som synes mig vara en man af stånd och, om jag icke bedrager mig, mycket umgås med er, en skön och ståtlig man, klädd i ganska prydliga bruna kläder, hvilken kanske i den tron, att jag icke är så sinnad, som jag verkligen är, tyckes vilja riktigt belägra mig; ty jag kan icke gå till en dörr eller ett fönster eller lemna mitt hus, utan att han strax