dig derför; tvärtom berömmer jag dig för det, att du härutinnan följt mitt råd. Jag förehöll honom härom dagen hans beteende; men han har illa hållit, hvad han då lofvade mig. Derföre tänker jag också både för detta och för hans nya förseelse hålla honom så het om öronen, att han icke mera skall göra dig förtret. Men du bör for Guds skull icke låta dig så öfverväldigas af vrede, att du yppar saken för någon af de dina, emedan deraf allt för stor olycka kunde följa för honom. Du behöfver icke vara bekymrad öfver, att ditt rykte någonsin skall lida häraf; ty jag blifver alltid så inför Gud som menniska det orubbligaste vittne till din oskuld." Damen låtsade då lugna sig något; och, som hon kände så väl dennes som andra munkars girighet, förde hon samtalet på annat och sade: "Vördige herre, dessa sista nätter hafva flere af mina slägtingar uppenbarat sig för mig; de synas mig vara i stor pina och begära blott allmosor, särdeles min moder, som tyckes så bedröfvad och eländig, att det är ömkeligt att skåda. Jag tror säkert, att hon känner största smärta öfver att se mig så här hemsökas af denne gudsfiende, och derföre skulle jag önska, att ni för deras själar läste helge Gregorii fyratio messor och några af era böner, på det Gud må befria dem ur skärseldens qval." Vid dessa ord stack hon honom en florin i handen. Den fromme munken mottog den gerna, uppmuntrade med vackra ord och många efterdömen hennes andäktiga tänkesätt och lät derpå henne gå, sedan han gifvit henne sin välsignelse. Men, när damen gått sin väg, skickade han efter sin vän, utan att ana, att man gjorde narr af honom. Då denne anlände och såg honom förtörnad, insåg han