Femte Berättelsen.

Zima skänker herr Francesco Vergellesi en präktig ridhäst och får i utbyte med hans tillåtelse tala vid hans fru; men, då hon tiger, svarar han sig sjelf i hennes namn, och sedan följer allt i enlighet med hans svar. När Pamfilo icke utan löje af damerna slutat berättelsen om broder Puccio, ålade drottningen med qvinligt behag Elisa att fortfara. Hon begynte temligen försmädligt, icke just af bitterhet, men af gammal vana, att tala på följande sätt: Månge, som veta mycket, tro, att andra icke veta något, men finna sig ofta, medan de tänkte narra andra, vid slutet sjelfve narrade. Derföre anser jag det för en stor dårskap att onödigtvis söka sätta en annans förståndskrafter på prof. Men, då måhända icke alla äro af min mening, så vill jag, följande den för vårt berättande fastställda ordningen, för eder förtälja, hvad som i detta hänseende hände en pistojesisk adelsman. I Pistoja lefde en riddare af slägten Vergellesi, benämnd herr Francesco, en mycket rik, förståndig och i öfrigt erfaren, men öfver måttan girig man. När han en gång