- Project Runeberg -  Decameron / Förra delen /
293

(1861) [MARC] Author: Giovanni Boccaccio Translator: Christoffer Eichhorn
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje dagen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

från hvilken ensam, och icke från något annat, all min
ro, all min tycka och välfärd kan komma; och såsom
eder ringaste tjenare beder jag er, min dyra skatt och
enda förhoppning för min själ, som i sin kärleksglöd blott
uppehålles af hoppet till er, att ni gunstigt täcktes mildra
er förut mot mig visade stränghet, så att jag, som helt
och hållet är er, må, vederqvickt af edert medlidande,
kunna säga, att, liksom jag förälskat mig genom er
skönhet, så har jag äfven genom henne återfått lifvet;
ett lif, som, om ert stolta sinne icke bevekes af mina
böner, otvifvelaktigt skall utslockna och dö, och hvars
mörderska ni då skall kallas. Men, utan att nämna, det
min död icke lände er till heder, tror jag äfven, att
samvetet en gång skulle derför göra er förebråelser: ni
skulle ångra er gerning och ofta, vänligare sinnad, säga
vid er sjelf: Ack, huru illa gjorde jag ej i att icke
hysa medlidande med min Zima! Då likväl denna er
ånger icke båtade till något, skulle den blott orsaka er
så mycket större qval. Må ni således, på det att detta
icke måtte hända, upphöra med er hårdhet nu, då ni
ännu kan bistå mig, och, förr än jag dör, bevekas
till barmhertighet mot mig; ty i er magt allena står det
att göra mig till den gladaste, liksom till den sorgsnaste
menniska bland lefvande. Jag hoppas, att er huldhet är
stor nog för att icke tillåta, att jag för min långvariga
och brinnande kärlek erhåller döden till belöning, utan
att ni med ett vänligt och ynnestfullt svar vill styrka
mina lifsandar, som helt förskräckta darra i eder åsyn."
Här tystnade han, och efter de djupaste suckar smögo
sig några tårar ur hans ögon, medan han väntade på,
hvad den ädla damen skulle svara.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:37:43 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/decameron/1/0301.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free