Hon, hvilken Zimas långa kärleksvärfvande, de torneringar, morgonsånger och alla andra dylika saker, han för hennes skull företagit, icke kunnat beveka, rördes nu af den glödande älskarens ord och begynte känna, hvad hon aldrig förr erfarit, nämnligen hvad kärlek är; och, ehuruväl hon teg för att åtlyda sin mans befallning, förmådde likväl icke hennes förstulna suckar dölja, hvad hon gerna i ord velat för Zima yppa. Zima väntade en stund; då han likväl såg, att intet svar följde, förundrade han sig, men började slutligen ana den list, riddaren användt. Men, när han skådade henne i ansigtet och såg glansen i hennes ögon, då de stundom fästes på honom, samt dessutom märkte de suckar, hon blott med dämpad kraft lät uppstiga ur sitt bröst, fattade han åter godt hopp och beslöt, understödd af detta, ett nytt försök; han begynte nämnligen, i damens ställe och åhörd af henne, svara sig sjelf på följande sätt: "Min Zima, utan tvifvel har jag för längesedan märkt, att din kärlek till mig är stor och ädel; än mer inser jag det nu af dina ord och är glad deröfver, såsom tillbörligt är. Har jag likväl synts dig hård och grym, vill jag icke, du derföre skall tro, att jag i hjertat varit, hvad jag i det yttre visat mig; tvärtom har jag alltid älskat och aktat dig mer än alla andra män: men jag har måst ställa mig så af fruktan för en annan och af omsorg för mitt obefläckade rykte. Men nu är den tid kommen, då jag kan tydligen visa dig, om jag älskar dig, och vedergälla dig för den kärlek, du burit och bär till mig. Fatta derföre mod och var vid godt hopp; ty herr Francesco skall om några dagar resa som podestà till Milano, såsom du väl vet, som för min skull skänkt