ansåg för hvad hon verkligen var; derföre kallade jag min hustru och frågade henne, hvad den andra ville. Hon svarade mig: "Det är åter den odrägliga budbärerskan från Filippello, som du med dina svar och förespeglingar skaffat mig på halsen. Han säger, att han bestämdt vill veta, hvad jag har för afsigt att göra, och att han, om jag vill, skall laga så, att jag i hemlighet kan komma till ett badhus här i staden; och härom ber han och besvär mig. Vore det icke du, som, af hvad skäl vet jag icke, förmått mig att underhålla denna förbindelse, skulle jag minsann gjort mig af med honom, så att han aldrig hade sett dit, der jag var." Detta tycktes mig likväl gå för långt och icke mera böra tålas, hvarföre jag beslöt att omtala det för er, på det ni måtte få erfara, hvad lön ni får för er uppriktiga trohet, för hvars skull jag en gång varit nära döden. Men, på det att ni icke måtte anse detta för tomt prat och dikter, utan måtte kunna, om ni skulle få lust dertill, både se och taga derpå, så lät jag min hustru gifva budet, som väntade, det svaret, att hon vore beredvillig att i morgon inemot nionde timmen, när folket sofver, infinna sig i badet; hvarpå qvinnan högst nöjd tog afsked af henne. Nu hoppas jag, ni lär väl icke tro, att jag skickar henne dit; men, vore jag i ert ställe, skulle jag laga så, att han funne mig i stället för den, han hoppades träffa; och, när jag då en stund varit tillsammans med honom, skulle jag låta honom märka, hvem han omfamnat, och derför bevisa honom den heder, som vederborde. Härigenom tror jag att han blefve så full af blygsel, att både den skymf, han velat tillfoga mig, och den, han velat göra er, på en gång skulle hämnas."