- Project Runeberg -  Decameron / Förra delen /
304

(1861) [MARC] Author: Giovanni Boccaccio Translator: Christoffer Eichhorn
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje dagen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

återkom upptagen af andra tankar, hvarföre han måhända
icke visade henne all den vänlighet, han annars plägade.
När hon såg detta, styrktes hon än mera i sina
misstankar och sade vid sig sjelf: I sanning, han har
endast sinne för den dame, med hvilken han i morgon
hoppas få njuta nöje och lust; men det skall for visso
icke hända; och i dylika tankar och med öfverläggning
om, hvad hon borde säga honom, sedan hon hvilat hos
honom, tillbragte hon nästan hela natten.

Än vidare? Jo, när nionde timmen var inne, tog
Catella med sig sin tjenarinna och begaf sig, utan att i
något ändra föresats, till det bad, Riccardo hade
omtalat för henne. Der fann hon den gamla qvinnan och
frågade henne, om Filippello varit der den dagen, hvarpå
gumman enligt Ricciardos föreskrift genmälde: "Är ni
den dame, som skulle komma hit för att tala med
honom?" "Ja, det är jag," svarade Catella. "Gå då in till
honom," sade den gamla. Catella, som sålunda sökte,
hvad hon helst icke velat finna, lät föra sig till det rum,
der Riccardo var, inträdde deri med beslöjadt hufvud
och tillslöt dörren efter sig. När Riccardo såg henne
komma, stod han glad upp, tog henne i famn och sade
sakta: "Välkommen, själ af min själ!" För att riktigt
komma honom att tro, att hon vore en annan, än hon
var, omfamnade och kysste Catella honom samt visade
honom stor ömhet, dock utan att säga ett ord, emedan
hon fruktade att af honom igenkännas, om hon talade.
Kammaren var mycket mörk, och härmed voro båda två
nöjda; ej heller erhöllo ögonen ens genom ett längre
vistande der större kraft att se. Imellertid förde Riccardo
henne till sängen, och der qvarblefvo de en rum

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:37:43 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/decameron/1/0312.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free