begära, skall du osvikligen innan morgondagens afton höra din frikännelse, i stället för det att du väntar din dödsdom." Härtill svarade Aldobrandino: "Redlige man eftersom du bemödar dig om min räddning, måste du, såsom du säger, vara min vän, ehuru jag hvarken känner dig eller kan påminna mig någonsin hafva sett dig. I sanning, den synd, för hvilken man påstår att jag skall blifva dömd till döden, har jag aldrig begått, men väl många andra, som kanske fört mig i denna belägenhet. Men jag försäkrar dig, att, om Gud nu har miskund med mig, vill jag Honom till ära icke blott lofva, utan äfven göra det största, och således än mer en ringa ting; begär derföre, hvad du behagar: ty ofelbart skall jag, om det tyckas mig undkomma, hålla mitt löfte." Pilgrimen sade då: "Hvad jag önskar är intet annat, än att du förlåter Tedaldos fyra bröder, att de, i tro, att du var saker till deras broders död, bragt dig i detta läge, och att du behandlar dem som bröder och vänner, i fall de härför begära din förlåtelse." Härtill svarade Aldobrandino: "Blott den, som lidit en förolämpning, vet, huru ljuf hämnden är, och med hvilken brinnande längtan man åstundar den; men likväl vill jag, på det Gud må skänka mig min räddning, gerna förlåta dem och förlåter dem redan nu, samt skall, om jag kommer med lifvet härifrån och undgår faran, härutinnan bete mig; så, som du finner för godt." Detta behagade pilgrimen, och utan att vilja upptäcka honom något vidare bad han honom enträget vara vid godt mod, emedan han helt visst, innan följande dag ginge till ända, skulle erfara de säkraste underrättelser om sin räddning.