- Project Runeberg -  Decameron / Förra delen /
336

(1861) [MARC] Author: Giovanni Boccaccio Translator: Christoffer Eichhorn
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje dagen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

det sig nu för fromma män att fordra dylika ting af de
qvinnor, som komma för att rådfråga dem?" Härtill
genmälde abboten: "Mitt vackra hjerta, förundra er icke
öfver detta: härigenom minskas icke heligheten; ty hon
bor i själen, och det, som jag af er önskar, är en
kroppens synd. Men, huru det än må vara, er älskliga
skönhet har haft så stor kraft, att kärleken tvingar mig att
handla på detta sätt. Jag säger er, att ni kan mer än
någon annan qvinna berömma er af er skönhet, emedan
den behagar de fromma, som likväl äro vana att beskåda
himmelens skönheter. Dessutom är jag, ehuru abbot,
menniska som andra och, som ni ser, ännu icke gammal.
Det bör således icke falla er svårt att göra detta, utan
ni bör tvärtom ifrigt önska det; ty, medan Ferondo är
i skärselden, skall jag om nätterna hålla er sällskap och
skänka er den hugnad, hon skulle gifva er. Ingen skall
heller någonsin varsna detta, emedan en hvar om mig
tänker detsamma och än mer, än ni nyss trodde. Försmå
icke den nåd, Gud erbjuder er: det är ganska många,
som åstunda, hvad ni kan få och äfven får, om ni är
förståndig och lyder mitt råd. Dessutom har jag många
sköna och dyrbara klenoder, dem jag icke tänker skänka
någon annan än er. Gör således, mitt ljufva hopp, för
mig detsamma, som jag så gerna gör för er."

Frun höll ansigtet sänkt och visste icke, huru hon
skulle kunna neka honom, men tyckte sig också icke
göra rätt i att gifva efter. Abboten, som såg, att hon
åhört honom och dock dröjde med svaret, mente sig
redan till hälften hafva omvändt henne, fortfor att öfvertala
henne med många ord och upphörde icke förr, än han satt
henne i hufvudet, att hon deri handlade rätt. Hon sade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:37:43 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/decameron/1/0344.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free