derföre blygt, att hon var beredvillig att i allt lyda honom, men icke kunde det, förrän Perondo vore i skärselden. Härtill svarade abboten högst belåten: "Vi skola också genast skaffa honom dit. Laga blott, att han i morgon eller någon annan dag kommer hit på besök till mig." Vid dessa ord tryckte han förstulet en präktig ring i hennes hand och gaf henne orlof. Men frun gick, glad öfver denna gåfva och i hopp om ännu flera, tillbaka till sina följeslagerskor och förtalde underbara ting om abbotens helighet samt återvände med dem hem. Några dagar derefter begaf sig Ferondo till klostret; och, när abboten fick se honom, beslöt han strax att skicka honom till skärselden. Han framtog derföre ett pulver af underbar kraft, hvilket han fordom i Levanten fått af en stor furste, som försäkrat honom, att den Gamle på Berget plägade begagna det, när han ville i sömnen sända någon till sitt paradis eller hemta honom derifrån. Ingifvet i större eller mindre mängd, hade det den verkan att, utan någon skada, för längre eller kortare tid insöfva den, som intagit det, så att man, medan dess inflytande varade, icke kunde tro honom hafva lif i sig. Af detta pulver tog han så mycket, som behöfdes för att framkalla en tre dagars sömn, och gaf i sin cell Ferondo obemärkt det att dricka, blandadt i en bägare icke riktigt klarnadt vin. Derpå förde han honom ut i klostergången och började jemnte flere af sine munkar roa sig åt honom och hans dumheter. Men det dröjde icke länge, förrän pulvret verkade, och Ferondo öfverfölls af en så plötsliga och svår matthet, att han stående insomnade och föll ned sofvande. Abboten låtsade blifva orolig öfver denna händelse, lät lossa hans gördel och hemta friskt