mig på kort tid och utan plågor? Han beslöt således att pröfva det och sade: "Jungfru, och om ni icke botar oss, då ni likväl förmår oss att bryta mot vårt fattade beslut, hvad vill ni, att följden för er skall blifva?" "Nådigste herre," svarade flickan, "låt bevaka mig; och, om jag icke helar er inom åtta dagar, så må ni låta bränna mig. Men, i fall jag botar er, hvilken belöning får jag väl derför?" Härtill svarade konungen: "Ni tyckes oss ännu vara utan man; gör ni det, skola vi förmäla er väl och förnämt." "Nådigste herre," sade då flickan, "jag samtycker helt visst till, att ni må bortgifta mig; men jag önskar till man den, som jag af er vill begära, med villkor, att jag icke fordrar någon af era söner eller af det kungliga huset." Konungen lofvade henne strax att göra efter hennes önskan. Den unga flickan begynte således sitt botande och återställde honom inom kort och före den utsatta tiden till helsan. När konungen kände sig läkt, sade han derföre: "Jungfru, ni har väl förtjent den lofvade mannen." Härtill svarade hon: "Jag har då, nådigste herre, förtjent Bertrand af Roussillon, som jag redan i min barndora begynte älska och sedan alltjemnt pa det innerligaste älskat." Konungen tycktes det vara svåra mycket att behöfva gifva honom åt henne; men, eftersom han tillsagt henne det, ville han icke svika sin tro och lofven, utan kallade grefven till sig och sade till honom: "Bertrand, ni är nu fullvuxen och nog lärd: vi vilja, att ni återvänder att styra ert grefskap och för hem med er en jungfru, som vi utsett till er husfru." Bertrand sade då: "Och hvilken är den jungfrun, nådigste herre?" Härtill svarade konungen: "Densamma, som med sina läkedomar