den, skall ni gifva den åt mig och sedan låta honom veta, att er dotter är redo att uppfylla hans önskan, i tysthet skaffa honom hit samt oförmärkt lägga mig vid hans sida i stället för er dotter. Kanske skall Gud unna mig den nåden att blifva hafvande; och sålunda kan jag sedan, med hans ring på fingret och en med honom född son på armen, återvinna honom och lefva med honom, som man och hustru böra, för hvilket jag då skall hafva er att tacka." Damen tyckte detta vara en betänklig sak och fruktade, att hennes dotter derigenom kunde råka i vanrykte. Men, då hon åter besinnade, att det ju var hederligt att förhjelpa den goda damen till att återfå sin man och att hon sjelf inlät sig på detta företag i hederlig afsigt, så icke blott lofvade hon, i förtröstan på grefvinnans goda och ärbara tillgifvenhet, henne att göra det hon önskade, utan erhöll äfven på det föreskrifna sättet inom få dagar med hemlig försigtighet ringen, ehuru det tycktes grefven tungt att skiljas vid den, och lade mycket skickligt grefvinnan i stället för sin dotter hos grefven. Under dessa första omfamningar, dem grefven med varmaste begär åstundat, blef damen efter Guds behag hafvande med två gossebarn, såsom hennes nedkomst i sinom tid utvisade. Den ädla damen lät äfven grefvinnan icke blott en gång, utan många, njuta sin mans omarmningar, men detta i sådan hemlighet, att icke ett ord derom blef bekant, och att grefven alltjemnt trodde sig hafva sofvit icke hos sin husfru, utan hos henne, som han älskade. Derföre hade han också, när morgonen var inne, ooh de skulle skiljas, ofta gifvit den älskade