hittills vallat vargarne." När Filostrato hörde detta, sade han skrattande: "Om man lydt mitt råd, skulle vargarne lärt fåren att skicka djefvulen tillbaka i helvetet, lika bra som Rusticus gjorde det med Alibech; kallen oss derföre icke vargar, då I icke varit får. I alla fall vill jag styra mitt anförtrodda rike, eftersom det öfverlemnats åt mig." Härtill svarade Neifile: "Hör, Filostrato, i stället för att undervisa oss, hade ni kunnat få lära förstånd, såsom Masetto från Lamporecchio fick lära det af nunnorna, och först återfått målet, när era ben lärt hvissla utan läromästare." Filostrato, som insåg, att de hade skäror till hands för hans pilar, upphörde derföre med sitt skämtande och började sysselsätta sig med styrelsen af det honom öfverlemnade väldet. Han lät således kalla seneschalen till sig och ville af honom erfara, huru allting stod; och derpå anordnade han förståndigt för hela den tid, hans styrelse skulle vara, allt, som tycktes honom passande och ländande till sällskapets nöje. Sedan vände han sig till damerna och sade: "Huldrika damer, till min olycka har jag alltid, sedan jag kunnat skilja ondt från godt, genom skönheten hos någon af ert kön varit Amor underdånig. Att jag varit ödmjuk och lydig och i allt, hvad jag kunnat, rättat mig efter hans vanor, har icke hulpit mig; tvärtom blef jag först öfvergifven af en, och det har sedan gått mig allt värre och värre, såsom jag också tror att det lär gå mig till min död. Jag önskar således, att man i morgon ej må tala om något annat ämne, än det, som mest öfverensstämmer med mitt eget öde, nämnligen om dem, hvilkas kärlek fått olyckligt slut; ty äfven jag väntar mig i längden en ganska sorglig