Här slutas tredje dagen af Decameron, och begynnes den fjerde, på hvilken under Filostratos regimente talas om dem, hvilkas kärlek fått olyckligt slut. Dyraste damer, dels till följe af vise mäns ord, dem jag hört, och dels äfven af de händelser, jag ofta sett och läst, trodde jag, att afundens häftiga och förbrännande vind blott kunde drabba höga torn och trädens högsta toppar; men nu finner jag mig bedragen i denna min mening. Ty, medan jag undflyr och alltid sökt undfly denna rasande storms vilda anfall, har jag alltid bemödat mig att följa icke blott slätterna, utan äfven de djupaste dalar åt. Detta bör ganska tydligt visa sig för den, som betraktar närvarande små berättelser, dem jag icke blott författat på florentinskt folkspråk, på prosa och utan att utsätta mitt namn, utan äfven i den anspråklösaste och blygsammaste skrifart. Men oaktadt allt detta har jag icke kunnat undgå att häftigt skakas af denna vind, utan tvärtom blifvit nästan med rötterna uppryckt och helt sargad af afundens bett. Häraf kan jag således ganska tydligen inse, att det är sannt, som de vise pläga säga, att blott uselheten här i verlden undslipper afunden.