verldsliga ting eller låta honom skåda sådana, på det att de icke skulle draga honom från det fromma lefvernet. I stället talade han beständigt med honom om det eviga lifvets härlighet, om Gud och helgonen och lärde honom intet annat än böner; och vid detta lif höll han honom i många år, lät honom aldrig lemna hyddan och aldrig se någon utom sig sjelf. Den redlige mannen plägade understundom gå in till Florens, der han efter behof understöddes af några Guds vänner, och återvände sedan till sin hydda. Nu begaf sig, att, då ynglingen redan var aderton år, och Filippo blifvit gammal, han en dag frågade sin far, hvart han gick. Filippo sade honom det, och ynglingen återtog: "Ni är nu gammal, min far, och har svårt för att uthärda besvär. Hvarföre tager ni icke mig någon gång med till Florens, så att jag, som är ung och bättre än ni kan tåla ansträngningar, må, sedan ni lärt mig känna Guds och era vänner, kunna hemta våra behof från Florens, när ni vill, och ni qvarstadna här?" Den hederlige mannen betänkte, att hans son redan var stor och dessutom så van vid ett gudligt lif, att verldsliga ting numera svårligen kunde locka honom till sig, och sade vid sig sjelf: Han har rätt deri. Derföre tog han honom med sig, när han nästa gång gick in. När ynglingen fick se palatserna, husen, kyrkorna och alla andra ting, af hvilka staden är uppfylld, begynte han högligen förundra sig, då han icke, så vidt han kunde minnas, någonsin sett sådant, och frågade sin far om mycket, hvad det var, och huru det kallades. Fadren sade honom det, och, när han hört det, var han nöjd och frågade efter något annat. Medan sonen sålunda frågade,