oaktadt hon med flera år öfverskridit den giftvuxna åldern. Slutligen gaf han henne åt en son till hertigen af Capua; men, sedan hon en kort tid lefvat med honom, blef hon enka och återvände till sin far. Hon var till gestalt och anlete så fager, som någonsin en qvinna varit, och dertill ung, rask och förståndig, måhända mer än för en dame var nödigt. Medan hon nu förlefde tiden hos sin ömme fader som ett förnämt fruntimmer i mycken prakt och yppighet och tillika såg, att denne för den kärlek, han bar till henne, föga bekymrade sig om att ånyo gifta bort henne, beslöt hon, då hon ej tyckte det anstå henne att begära detta af honom, att, om möjligt, i hemlighet skaffa sig en hurtig älskare. Hon beskådade derföre månge både adelige män och andre, hvilka plägade umgänge i hennes faders hof, såsom vi se brukas vid hofven, och iakttog noga månges uppförande och seder; men bland alla behagade henne mest en ung tjenare hos hennes fader, hvars namn var Guiscardo, en man af ganska ringa börd, men genom dygd och höfviskhet adligare än hvar och en annan; och i honom, som hon såg tidt och ofta, förälskade hon sig i hemlighet på det häftigaste, medan hon alltjemnt fick högre aktning för hans uppförande. Ynglingen, som sjelf var ej litet skarpsynt, insåg äfven hennes böjelse och hade så fästat hennes bild i sitt hjerta, att han vändt sina tankar nästan från allt annat utom kärleken till henne. Medan de sålunda på detta sätt i hemlighet älskade hvarandra, och den unga damen ingenting högre önskade, än att få råka honom, men dock ej ville förtro någon sin kärlek, uppfann hon en fin list för att antyda honom medlet till ett sådant möte. Hon skref ett bref, hvari