i hålan och fått se lufthålet, genom hvilket Guiscardo, som hon tillskrifvit honom, skulle försöka nedkomma; och hade hon derföre tillika angifvit den ungefärliga höjden från detta till bottnen af hålan. För att nu utföra hennes plan gjorde Guiscardo i hast i ordning ett tåg med några knutar och yglor för att kunna stiga ned derpå och klädde sig i en läderrock, som skulle skydda honom för törnena, samt begaf sig, utan att låta någon veta något derom, följande natt till lufthålet. Här fastgjorde han väl den ena af tågets ändar vid en trädstam, som vuxit upp nära vid hålets mynning, släppte sig derpå ned i grottan och bidade på damen. Hon låtsade följande dagen vilja sofva, instängde sig, sedan hon bortsändt sina tärnor, ensam i gemaket, öppnade derpå dörren och steg ned i hålan, der hon fann Guiscardo, öfver hvilket möte de obeskrifligen gladdes. De gingo sedan derifrån tillsammans upp i gemaket och tillbragte en stor del af dagen i största förnöjelse; och, sedan de öfverenskommit om, huru de skulle förståndigt inrätta sin kärlek, på det att den måtte förblifva hemlig, återvände Guiscardo till grottan, och hon tillslöt dörren och gick ut till sina tärnor. Guiscardo klättrade sedan följande natt upp på sitt rep och kom ut genom samma hål, hvarifrån han nedstigit, samt återvände hem. Och, sedan han sålunda lärt känna denna väg, återvände han sedermera under tidens lopp dit flera gånger. Men ödet, afundsamt på så långa och så stora fröjder, vände genom en bedröflig händelse de båda älskandes glädje i sorgsen klagan. Tancredi hade för sed att stundom komma helt ensam i sin dotters kammare, der