mildhet eller kärlek, utan vill, i det jag bekänner sanningen, tillika först och främst med grundade skäl försvara mitt rykte och sedan genom de kraftigaste gerningar ådagalägga min själs upphöjda tänkesätt. Det är sannt, att jag älskat och älskar Guiscardo och skall, så länge jag lefver, hvilket ej lär blifva länge, älska honom och vill, om man, älskar efter döden, ej återvända att göra det; men härtill har ej så mycket min qvinnliga svaghet, som din ringa omtanke att bortgifta mig och hans eget värde förledt mig. Det borde vara dig, Tancredi, tydligt, att, då du sjelf är af kött och blod, du äfven födt en dotter af kött och blod, och ej af sten eller jern. Du hade bort och bör erinra dig, fastän du nu är gammal, på hvad sätt och med hvad styrka ungdomens nödvändiga kraf bestorma själen; och, fastän du såsom man tillbragt en del af dina bästa år med att öfva dig i vapen, borde du ej dess mindre känna, hvad sysslolöshet och veklighet förmå öfver de gamla, att ej tala om de unga. Jag är således af kött och blod, såsom född af dig, och så långt ifrån utlefvad, att jag ännu är en ung qvinna, samt genom det ena som det andra full af sinnligt begär, som fått en ytterligare styrka deraf, att jag genom mitt giftermål redan erfarit, hvilken vällust det är, att tillfredsställa denna åtrå. Då. jag nu ej kunnat motstå dessa begärens anfall, har jag, både som ung och qvinna, beslutit mig för att göra det, hvartill de ville förmå mig, och förälskat mig. Men för visso har jag användt alla mina krafter till att, för så vidt det stod i min magt, förhindra, att genom den handling, hvartill naturens synd lockade mig, dig eller mig måtte skam tillfogas. Härtill hade den medlidsamme